Här måste jag direkt göra den finansintresserade lite besviken. Principen kommer att beröras för att därefter fortsätta till vägs ände med ett stickspår. Egentligen vill jag diskutera hur man kan må bra. Och hur principen att värdera en aktie kan hjälpa oss att strukturera upp ens eget tankearbete.
En väldigt övergripande beskrivning av aktievärdering är följande: Summan av alla framtida kassaflöden omräknade till dagens värde beaktande hur lång tid i framtiden de kommer och hur stor risken är att vi faktiskt får det kassaflödet eller inte. Den mänskliga hjärnan försöker sig på något liknande. Sällan fäster man någon större vikt vid någonting som händer långt fram i tiden. Man är inte orolig för arbetslöshet som skulle kunna inträffa om femton år. Om övervikt som skulle kunna inträffa om tjugo år. Men man kanske inte heller uppskattar idag att eventuellt få ett arv om fyrtio år. Exakt hur oviktigt det blir med saker som händer långt fram i tiden beror på hur man värderar tid. Värdet av tid för aktieanalysen är det som kallas diskonteringsränta. Högre diskonteringsränta ger ett lägre värde av något som händer i framtiden.
Tillbaka till att må bra. När människan tittar på sitt liv så ser den hur den har det idag och allt som hända skall. Detta summeras till en känsla, som eventuellt jämförs med andra, hur personen upplever sitt liv. Den stora frågan är hur man kan påverka detta slutvärde. Och det torde inte vara omöjligt, låt oss titta på hur olika personlighetsdrag påverkar!
Vad som troligtvis händer i livet
När man sätter upp livssummeringen så bedömer man alla bedömda framtida händelser. Någon som är negativt lagd kommer troligtvis i huvudsak räkna upp ett antal negativa större händelser som var och en måste bedömas hur mycket de försämrar den upplevda livslyckan. Den som har viss förströstan kommer snarare se inspiration i framtidskikaren och måste snarare räkna på hur allt bra kommer att förändra ens liv. Saker och ting som inte är odelat negativa eller positiva kommer att få olika vikt för utfallen beroende på livsanalytikerns perspektiv.
Vad är värdet med imorgon
Det sägs att väldigt små barn som får välja mellan en kaka nu eller två kakor om fem minuter har en slagsida åt att välja en kaka nu direkt. Diskonteringsräntan är så hög att värdet av något som kommer i framtiden är minimalt, så 1 kaka nu > 2 kakor fem minuter. Den som har låg diskonteringsränta tycker det känns som en bra idé att lägga undan hundratusen i ett pensionssparande, när den fyller arton. Följden av detta blir att vissa människor kommer vilja uppleva så mycket de kan tidigt i livet och andra acceptera att kunna göra lite mer, men senare i livet.
Vem som gör det kloka valet är här lite mer omtvistat. Gängse visdom säger att man ska spara sina pengar med förräntning och sedan senare i livet, t.ex. vid pension, uppleva allt det där som man missat i livet. I boken Die with Zero utmanar författaren denna sanning och hävdar (min tolkning) att diskonteringsräntan är mycket högre än den ränta du kan få på dina uppskjutna pengar. Detta beror på att saker som händer tidigt i ditt liv är erfarenheter du får minnesupplevelser av under många år i ditt liv, till skillnad från det du gör sent i livet där du bara hinner njuta av minnet i några år. Du kommer troligtvis ha mer ork och energi att uppleva saker i ung ålder och därmed få ut så mycket mer ur upplevelserna.
Summa summarum
Vad blir då summeringen av denna uträkning av livsupplevelser? Positivt sinne kring ens livs möjligheter och vilja att uppleva saker och ting så fort som möjligt. Enkelt, eller hur!
