Med lite tid över och äventyrslystnad så har jag hoppat på nästa korta resa! Idag tänkte jag passa på att wallraffa som digital nomad. Vad är detta undrar någon nu. För mig är det en modern daglönare som hittat sätt att få upp timtaxan till en acceptabel nivå, ofta sysselsatt i någon het digital sektor av ekonomin. Eftersom arbetet ofta kan utföras på distans så är personen inte bunden till något speciellt ställe/kontor. Nomaddelen kommer således från att personen är fri att utföra sina dagliga sysslor på valfri ort. Kanske till och med utomlands. Flertalet länder har börjat utfärda Digitala nomadvisum i förhoppning om att locka till sig personer med hög inkomst som de kan spendera lokalt under en längre tid. Jag har sett att bland annat Indonesien har lockat med Bali och Portugal med Madeira. Det kan också fungera för den som inte bara letar sol och värme till arbetsdagen utan också vill pressa kostnaderna. Även en så liten lägenhet i London kostar mer än en bungalow på Bali.
För den som inte har lika långväga ambitioner, eller timtaxa för den delen, så kan ett lokalt fik duga som marmorpalats för dagen. Vilket är där jag kommer in i bilden. Förberedd med en fullladdad dator och utanför dörren innan lunchruschen så begav jag mig ut för att hitta lämplig harmonisk och imageriktig miljö att sitta och knacka tangenter i full fart. Välbekant med närområdet gick jag till ett av de bättre kaffeställena, beställde en cappuchino och slog mig ned med datorn i knät. Varpå jag ser skylten som informerar om att datorer inte är tillåtna på vardagar fram till femton noll noll eller på helger. Dålig start! Jag drack snabbt upp mitt kaffe på ett värdigt vis och påbörjade min ökenvandring. Nu var jag tvungen att ta hänsyn till datorpolicy. Efter en lagom lång promenad beslutade jag mig för att stryka delen kring imageriktig miljö och valde tillgänglighet. Inte för att detta borde påverka texten. Känslan är dock annorlunda så jag misstänker att det påverkar innehållet även om jag inte kan peka på specifika skillnader. Det finns även andra delar som jag inte tagit hänsyn till när jag beaktar mina mednomader. Jag har inte en Appledator! Eller hörlurar för den delen. Även klistermärken på datorn verkar vara kotym. Oklart om det är för att allas utrustning ser likadan ut eller för att det är det lilla man kan göra för att göra sitt kontor lite mer personligt. Oavsett så kanske det inte är så illa att jag inte passar in, jag är bara på besök över dagen. Och med ett annat uppdrag än att knacka kod eller uppdatera hemsidor. Då kan jag kosta på mig att sticka ut lite.
Det för mig till frågan om vad min roll är i dagens uppdrag. Samtidsnedtecknare kommer helt spontant. En subjektiv upplevelse av hur tillvaron ter sig med olika förutsättningar. En subjektiv bedömning av min upplevelse av andras annorlunda tillvaro. Kanske inte så pricksäkert men kanske tillräckligt. Jag kan inte låta bli att tänka på en påkostad hemlöshet. När varje dag är ett äventyr och möte med omvärlden. Inte för att man vill utan för att man måste. Inte ens ett kontorshotell kan jag tänka mig botar denna känsla av rotlöshet. Som i många situationer blir äventyret och det nya först en ynnest när man har något tråkigt och välbekant att återvända till.
